En tvättmaskin kan anpassa programmet utifrån fysiska signaler och uppskattningar. Styrningen ser inte tvätten som en människa gör, utan tolkar tillgängliga data inom programmets och konstruktionens begränsningar.
Från en signal till ett beslut
| Data | Vad det bidrar med | Begränsning |
|---|---|---|
| Rörelserespons | Uppskattning av tvättmängd eller tröghet | Identifierar inte varje enskilt plagg |
| Vattennivå och absorberat vatten | Behov av att fylla på vatten | Motsvarar inte en mätning av smuts |
| Grumlighet, om det finns en sensor | Optiska förändringar i vattnet | Beror på skum och tvättvattnets sammansättning |
| Temperatur | Temperaturreglering | Visar inte att temperaturen är densamma i hela tvättmängden |
| Obalans | Behov av att fördela om tvätten eller begränsa centrifugeringen | Reparerar inte ett defekt mekaniskt stöd |
Att mäta och uppskatta är två olika saker
En sensor ger en signal; algoritmen tolkar den. En uppskattning kombinerar signaler med regler eller styrmodeller. Uttrycket artificiell intelligens kan beskriva vissa dokumenterade funktioner, men garanterar inte att alla fibrer eller fläckar identifieras exakt.
En nivåsensor ger information om det hydrauliska systemet. Automatisk dosering använder de data som funktionen är avsedd att använda. Ingen av funktionerna bör antas vara heltäckande bara utifrån den andras namn.
Varför den återstående tiden ändras
Den ursprungliga tiden kan vara en uppskattning som ändras när tvättmängden har fastställts eller när uppvärmning, sköljning och omfördelning har slutförts. Ett skonsamt program kan begränsa anpassningarna för att skydda tyget. Om det förekommer upprepade försök utan att programmet blir klart, behöver man skilja sådana anpassningar från ett problem.
Ta reda på vilken variabel maskinen faktiskt mäter och vilket beslut den fattar utifrån den. Det sambandet förklarar funktionen bättre än dess marknadsföringsnamn.
Visa alla artiklar i Tvätteknik: motorer, sensorer och automatisering
